Attityder & bemötande
Ibland slår jag mig ner i soffan för att se en fotbollsmatch i goda vänners lag. Framför oss på bordet har vi mängder av goda snacks och jag dricker min favoritdryck en iskall Cola Zero. Snart drar matchen igång och under 2×45 intensiva minuter sker en del märkliga saker. Det är nämligen så att då och då hoppar jag eller mina kompisar upp ur soffan och skriker olika saker. Ibland är det jag ”Hallå! Kan du springa lite fortare din latmask!”, för att sedan slå mig ner i soffan och njuta min dricka. Strax där efter flyger en polare i taket och ropar ”MEN!! Passa bollen ditt EGO!” för att sedan slå sig ner i soffan fylla käften med snacks. Sen är det jag igen, ”Grabben! Ser du inte! Högerkanten, högerkanten!”, för att sedan åter luta mig härligt tillbaka o smaska på tilltuggen. Någon halvgalen polare hoppar upp och börjar sjunga ”Ut med domaren och in med Nalle Puh…” Och så där håller det på matchen igenom tills den är slut.
I efterhand har jag funderat lite över vad det egentligen är som händer där i soffan och en pinsam känsla infinner sig i magen. Grejen är ju att tjejerna och killarna i de högsta ligorna har spelat fotboll sedan de var 5-6 år gamla, de tränar 5-6h om dagen, de äter en kost som du och jag skulle tröttna på efter 5-6 sekunder och där ligger jag i soffan och skriker att de borde kämpa hårdare, tänka smartare och samarbeta bättre. Än värre är att det inte bara är i fotbollssammanhang som detta beteende är vanligt. På arbetsplats efter arbetsplats och skola efter skola finner man människor som tycker och tänker väldigt mycket om vad andra borde göra bättre men som inte själv gör minsta lilla för att bidra.
Med denna liknelse vill jag utmana oss var och en att se till att vi varje morgon snörar på oss fotbollsskorna, springer in på planen och är med och bidrar i matchen om världens bästa skola.
Föreläsningen Världens bästa skola!
Då jag retoriskt frågar elever vad de skulle välja, om jag tvingade dem att välja mellan sköna stolar och sköna polare, kommer svaret enhälligt och snabbt.
När jag gick till skolan om mornarna funderade jag inte över skolans möbler, hur bra min dator var eller kring hur spännande lektionerna skulle bli. Jag tänkte på hur jag skulle bli bemött när jag tog mina första steg in på skolan. Hur grupparbetet skulle fungera. Vem jag skulle hänga med på rasterna och med vem jag skulle äta lunch.
I föreläsningen ”Världens bästa skola!” utmanas vi att sätta fokus på den miljö vi erbjuder varandra. Vi tar oss ann det hela från ett positivt perspektiv, där möjligheterna med att vara en god miljö för varandra står i centrum. En miljö där vi kan utvecklas till vår fulla potential.
Alla kan vi vara med och bidra till att andra mår bättre, och när de mår bättre kommer de att erbjuda en bättre miljö åter till oss. Det är alltså en win win att lyfta andra människor. Från hjärtat hoppas jag att vi vill vara goda för sakens skull, men även den själviske har allt att vinna på att göra gott för andra. Antingen river vi ner vår värld, eller så bygger vi upp den ihop.
Genom engagerande berättelser om alltifrån mötet med vithajen till ekorrbankaren som måste hållas i schack, förs samtal om vikten av att skapa bra miljöer att växa och utvecklas i för varandra.
Joel delar med sig av vad han försöker göra för att bidra till en positiv miljö när han befinner sig på allt ifrån jobbet till gymmet, på festen eller med familjen.
Hur vill du att man ska känna sig efter att ha mött dig?
Vi tror på fullaste allvar att ER skola, som Världens bästa skola, finns inom räckhåll, bara tillräckligt många bestämmer sig för att ge sig in i matchen…
